En dömd fånge och en fängelsevakt i ett låst rum. Båda är döva. Fången Hanna är ung, och har alltid haft rätt att uttrycka sig på teckenspråk. Hon tycker sig också ha rätt att gå emot samhällets normer för hur döva, och kvinnor, ska vara och bete sig. Fångvaktaren Gertrud tillhör den äldre generationen som förbjudits att använda teckenspråk. Hon har levt hela sitt liv utan att opponera sig mot normer och regler. När det förflutna möter nuet blir kollisionen oundviklig. Vem är den verkliga fången, och är fängelset mer psykiskt än fysiskt?

Föreställningen spelas på svenskt teckenspråk och textas till svenska.